E-post
DebattDärför ska vi folkomrösta om den nya EU-konstitutionen
Sören Wibe -"EU förvandlar Europa till en marknadsplats"
Anders Ferm om EU/EMU
(Debattinlägg från år 2000)Bakgrund
Efter att i trettio år ha sett det svenska ekonomisk-politiska etablissemanget göra misstag på misstag som förvandlat oss till ett slätstruket genomsnittsland i de internationella tabellerna så har jag undrat vad nästa misstag skulle bli.
Äntligen vet jag: om några år går Sverige med i EMU efter en folkomröstning som gett ett knappt ja.
Ambassadören i Sveriges delegation vid OECD, Arbetets förre chefredaktör Anders Ferm, ger här sin mening om svensk EMU-anslutning.
Strax efter så faller dollarn med 20 procent, skriver Anders Ferm, och då är det dags att sätta på störthjälmen, hålla för öronen och vänta på braket när vi kör in i väggen. Socialdemokraterna?
De får då 14 procent, vänsterpartiet 35!På med störthjälmen inför EMU!
– När vi går in i väggen får socialdemokraterna 14 procent och v får 35!
Det ser nu ut som om Sverige om några år går med i EMU, den ekonomiska och monetära unionen, ersätter kronan med euron och låter den europeiska centralbanken i Frankfurt bestämma räntorna.
Folket kommer att knota och vrenskas, eliterna i politik, näringsliv, organisationer, media kommer ändå att baxa oss dithän.
Gemensam penningpolitik omöjlig
Framtidens vagn går över söndermalda, skrev Malmöskalden Hjalmar Gullberg. Eurovagnen kan komma att gå över två offer – Sverige och socialdemokratin.
Hurdå?
Jag har länge varit förundrad över diskussionen om EMU och euron, tycker att man mystifierat den med ohyggligt komplicerade resonemang om federalism, om demokratiskt inflytande osv.
Frågan är enligt min mening tvärtom ganska enkel.
För svensk del handlar det nästan uteslutande om en ekonomisk fråga där två omständigheter är avgörande.
Den ena är svårigheten, ja omöjligheten, att föra en gemensam penningpolitik i euroområdet som passar alla deltagande länder oavsett konjunkturläge, inflationstakt, arbetslöshet m m.
Frankrike går just nu på högvarv medan Tysklands ekonomi inte riktigt kommit i gång. Den tyska finansministern har därför talat mot en höjning av räntan i sitt land. Några länder i eurons utkant, som Irland och Finland, behöver snarast kylas av med höjda räntor.
När Sverige går med kommer den gemensamma penningpolitiken att bli än svårare för då är kanske Polen, Ungern, Estland också med i EMU.
Export bara delvis till euroområdet
Hur det går vet vi inte, men går det illa så kan det gå illa med besked. En sak är dock säker: det är nu omöjligt att veta om EMU blir bra för svenska jobb och svensk välfärd.
Osäkerheten om EMUs penningpolitik har varit en huvudorsak till att euron hittills blivit en svag valuta. När euron introducerades kostade den en dollar och sjutton cent. Nu får man en euro för under en dollar. På ett år har den fallit med 17 procent, har alltså blivit en riktig ”skvalpvaluta” för att använda Carl Bildts beskrivning av den svenska kronan! Finnarna och Nokia har oväntat fått en kraftig devalvering på köpet efter inträdet i EMU.
Den andra avgörande omständigheten är Sveriges utrikeshandel.
Hälften av Sveriges export går till sex länder. De är i tur och ordning: Tyskland, USA, Storbritannien, Norge, Danmark och Holland. Det intressanta med listan är att fyra av de sex inte är euroländer.
När man säger att svensk utrikeshandel är helt integrerad med euroområdet så är det alltså inte sant. Av vår totala export går blott 40 procent till euroområdet medan 60 procent är beroende av andra valutor. De stora valutorna i världen – främst dollarn och euron – flyter ju, eller ”skvalpar” mot varandra. Att då binda sig vid en av dem är ett stort risktagande med tanke på hur vår export ser ut.
Medlemskap ger inga vinster
En egendomlighet i svensk EMU-debatt är att många ekonomer uttalar sig för svenskt deltagande av andra skäl än ekonomiska! De verkar ha svårt att hitta några fördelar med svensk EMU-anslutning just på det område där de är experter.
Istället anför de ”politiska” skäl, dvs ett område där de inte begriper mer än gemene man. Men vari dessa ”politiska” skäl skulle bestå är oklart – om man bortser från det i och för sig hedervärda önskemålet att få sammanträda med storfräsarna i den europeiska centralbanken.
Vanliga svenskar torde dock anse att jobb, export, löneutveckling och välfärd hemmavid är viktigare politiska skäl än de institutionella EU-arrangemangen.
En annan sak är att valutaunionen när den förhandlades fram i början av 90-talet var ett politiskt projekt mellan främst Frankrike och Tyskland till följd av det tyska enandet. Det tillhör nu historien.
Ekonomer brukar säga att en viss politik har ”uppsida” respektive ”nersida”, dvs vad som potentiellt kan gå bra respektive illa. Ett svenskt deltagande i valutaunionen har knappast någon ”uppsida”. Vi vinner nästan ingenting på att gå med, riskerar heller inget genom att stå utanför. Däremot är riskerna stora om vi går med och det av någon anledning går snett. Och Sverige har inte råd att ta risker med sin ekonomi.
Vi ser ut att mobbas in i EMU
Det andra offret för ett svenskt beslut att gå med i EMU blir socialdemokratin. Olof Palme lämnade i arv ett 45-procentsparti. Nu ligger s i opinionsundersökningarna strax över 30 procent och är därmed ett av de svagaste av Europas socialdemokratiska partier. Men det är inte slut än, med ett beslut att gå med i EMU kommer s att falla med ytterligare fem procent. De socialdemokratiska väljare som hört att EMU är en viktig fråga och samtidigt är emot svenskt inträde, kommer svårligen att vara sitt parti trogna i nästa val när det finns ett rumsrent vänsterparti att tillgå, som säger klart nej.
Jag undrar vad de socialdemokratiska kongressombuden säger till de partikamrater som kommer att åka ur riksdagen i nästa val!
Socialdemokraterna har låtit sig ”mobbas” in i den här situationen av politiska motståndare, av medier, av lobbyister och debattörer. Det nya greppet i svensk politik är ju numera inte att själv gå ut och övertyga svenska folket om Nato-medlemskap eller EMU-medlemskap. Det är i stället att kräva ”besked” av socialdemokratin, begära ”ledarskap”. Och är man inte nöjd med ”beskedet” och ”ledarskapet” så tjatar man tills socialdemokratin utmattad ger efter.
Socialdemokraterna får 14 procent!
En bra linje är att be dessa kravmaskiner dra åt pepparn och helt frankt säga att vi ännu inte har några planer att gå med i EMU. Det sa vi redan 1994 när vi gick in i EU, ingen kan alltså vara överraskad. Och det enda som hänt sedan 1994 för vår del är att budgetunderskottet förbytts i överskott, att den ekonomiska stagnationen övergått i tillväxt samt att sysselsättningen ökar. Vi kan lägga till att om förhållandena skulle ändras så att skälen för EMU-medlemskap blir tillräckligt starka för att vi ska gå med så ska vi säga till. Någon anledning att vara dogmatisk finns inte.
Men jag är pessimist. Efter att i trettio år ha sett det svenska ekonomisk-politiska etablissemanget göra misstag på misstag som förvandlat oss till ett slätstruket genomsnittsland i de internationella tabellerna så har jag undrat vad nästa misstag skulle bli.
Äntligen vet jag: om några år går Sverige med i EMU efter en folkomröstning som gett ett knappt ja. Då har vi flera års högkonjunktur bakom oss och klara tecken på överhettning. Men vi kan inte kyla av ekonomin ty räntevapnet har tagits ifrån oss.
Strax efter så faller dollarn med 20 procent. Då är det dags att sätta på störthjälmen, hålla för öronen och vänta på braket när vi kör in i väggen.
Socialdemokraterna?
De får då 14 procent, vänsterpartiet 35!
ANDERS FERM